Då var det enbart fem dagar kvar tills den 30 november. Hur kan 40 veckor gå så snabbt och så långsamt på samma gång? De första veckorna av graviditeten gick otroligt långsamt. Varje dag kändes som en evighet. Det var lååånga veckor tills vi valde att berätta för vår omgivning och därefter var veckorna fram till utraljudet sega. Därefter gick jag och väntade på att magen skulle växa och blir en "riktig" gravidmage och det tog kanske fram till v 30 någonstans. Därefter har veckorna flugit iväg...tills nu! 

 

Det kommer ju sluta på ett sätt...bäbisen ska ju ut och inom ganska kort tid. Det känns kluvet. Samtidigt som jag längtar tills förlossningen drar igång och bäbisen kommer ut så kommer jag nog sakna lite att vara gravid. Jag kommer att sakna magen, det tjocka håret, den finnfria hyn, sparkarna i magen, att få ha sköna mammakläder och spänningen inför det vi har framför oss. Samtidigt kommer jag inte sakna att känna mig som en valross som knappt kommer ur soffan eller klarar av att gå längre än till Supermarket och tillbaka. Halsbrännan ska också bli skönt att slippa!

 

Konstigt nog får jag fortfarande känna efter så att magen är kvar när jag vaknar för att försäkra mig om att jag inte har drömt.