Grattis huset 1 år!
Den 24 april var det ett år sedan vi fick nycklarna till huset. Tänk att vi redan har bott här ett helt år. Det har gått så fort men vi har ju hunnit med en hel del. Vi har målat hela huset, gift oss, fått ett barn, inrett garaget som äntligen snart är klart, byggt altan som snart har ett staket. Man kan ju lugnt säga att allt husarbete fick läggas åt sidan när Mio kom men nu när våren är här, nja inte vädermässigt, så har vi börjat lite smått här och där.
Klinkers i garaget är lagt så nu ska det upp massa hyllor till förvaring. Nästa projekt blir att spika klart altanstaketet och därefter ska det byggas en stödmur. Sen finns det massor av småfix som ska göras. Vi har fortfarande inte fått upp någon fasadsiffra på huset, elektrikern ska komma och sätta upp ytterbelysning mm, vi måste köpa möbler till altanen så vi kan njuta av vår fina jordhög på baksidan också ska barnen sysselsättas och huset underhållas invändigt... Man kan lugnt säga att dagarna går i ett och när båda barnen äntligen somnat vid 21-22 så finns det inte så mycket ork kvar.
Jag kan inte annat än att känna mig stressad över allt som ska göras och det är så otroligt skönt när man kan stryka saker från "att-göra-listan".
8 saker alla sa innan man fick barn...som visade sig stämma till 100%
1. "Passa på att till exempel gå ut och äta eller gå på bio, för det kommer ni inte kunna göra sen".
Visade sig stämma. Vi har nog varit ute och ätit ihop 2 gånger sedan Selma föddes, alltså på 2,5 år. Varav den ena gången var när jag berättade för Dennis att vi väntade Mio. Jag vet inte varför det inte blir av men det var ju helt klart lättare när man bara hade ett barn. Två är lite svårare att lämna bort och dessutom ammar jag ju fortfarande helt så det är ju också ett hinder.
2. "Barnet/barnen kommer att vara med överallt, tom på toaletten."
Oh ja!! Här går det inte att låsa in sig för några minuters egentid. Gör man det så är det en liten unge som står och skriker utanför och vill in. Lämnar man dörren öppen så kan man garantera att båda två tar sig in. Mio glider ju runt i gåstolen. Säger som en go vän: "jag fasar för den dagen då man glömmer att stänga om sig när man är på jobbet eller någon annan allmän plats" 😳
3. "Det blir bara roligare och roligare"
Det blir det verkligen. Det är så häftigt att kunna prata med Selma, vi kan ju ha en dialog och hon berättar massa saker och kommer ihåg precis allt! Varje ålder har ju sin charm och jag hoppas att det kommer att fortsätta att kännas så, även om jag vill pausa tiden ibland.
4. "Passa på att njuta medans du bara har ett barn för när tvåan kommer hinner man inte med det på samma sätt"
Mitt i prick! Gudarns vilket tempo det är från morgon till kväll. Som tur är så har ju båda barnen någorlunda samma dygnsrytm och vaknar vid 6-7 och somnar runt 21. All vaken tid går åt till at passa på ungarna, mata, byta blöja, leka och däremellan försöka hinna med allt som ska göras här hemma som handla, laga mat, diska, tvätta mm. Nu får man ju heller ingen tid för återhämtning på samma sätt som när man bara hade ett barn. När Selma var liten kunde jag passa på att sova när hon sov men nu är det sällan som båda sover samtidigt. Och när Mio ska sova passar vi på att gå ut så Selma får leka ute. När Selma somnar vid 12-13 så brukar Mio vara vaken för så har han sovit på förmiddagen.
Man ska ju dessutom försöka ta han om två samtidigt och det är många gånger på en dag som jag önskar att jag kunde dela på mig.
5. "Egentiden kommer att vara ett minne blott"
Jo men egentid får man väl, eller räknas 40 minuter i affären? 😊 Det är väl det jag kan komma på som man gör själv. Allt annat, som toalettbesök, dusch, promenader mm så är det alltid någon med.
6. "Välkomna sömnlösa nätter"
Skulle väl inte säga att man inte får sova men däremot så är jag ju vaken minst en gång varje natt för att mata Mio. Även Selma brukar vakna på natten men då får hon lägga sig hos Dennis. Det räcker att vakna av ett barn var! Det positiva är väl att jag i princip aldrig har svårt för att somna längre! 😊
7. "Tålamodet blir prövat"
En trotsig tvååring testar verkligen tålamodet! Herregud vad frustrerande det kan vara när hon springer och gömmer sig när vi ska ta på oss för att gå ut eller när hon nyper Mio liiiite för hårt i kinderna. Ibland vill jag bara ta bilen och åka härifrån men tre djupa andetag och ett liten stund senare så ordnar allt upp sig och känns hanterbart igen.
8. "Som förälder så oroar man sig för barnet hela tiden"
Den där oron kommer nog alltid finnas där. Först är man orolig för att man inte ska bli gravid, sen oroar man sig under graviditeten för att någonting ska gå fel eller att barnet inte ska vara friskt. När barnet väl är ute så oroar man sig för tidig spädbarnsdöd. Vi har även varit väldigt oroliga för RS-virus eftersom båda barnen har varit små under vintern. Sen börjar man oroa sig för att de ska sätta i halsen och för att inte tala om alla faror som dyker upp när de börjar gå! Och oron lär väl inte ta slut här.😳
Det här kanske låter som ett långt klagomål men det är det inte, det är verkligheten och vardagen som den ser ut nu och jag skulle aldrig byta bort den. Jag måste dock erkänna att det är skönt att prata med vänner, eller läsa kändisbloggar, där vardagen ser precis likadan ut!
Soliga dagar!
Det är helt otroligt hur bra väder kan göra att allt känns så mycket lättare. Säger som min kära make -"jag blir en bättre människa när det är soligt/varmt/vår/sommar".
Igår tog jag och barnen en promenad med Empa och Ludvig. Alla tre barn satt snällt i vagnen och promenaden avslutades med ett stopp på lekplatsen.
Idag har det varit strålande sol och nästan vindstilla så jag och barnen har varit ute nästan hela dagen. Vi började med ett besök på lekplatsen strax efter 9 och när Selma hade gungat färdigt gick vi en sväng till stan för att köpa ett par nya badshorts till Mio. Han sov en lång stund i vagnen lillkillen. Därefter gick vi hem så Selma fick sova en stund och när hon vaknade så åt vi lite och gick ut igen. Det blev ytterligare en snabbsväng till stan för att leta efter en praktisk (läs lekvänlig) vårjacka till mig. På vägen hem stannade vi till på lekplatsen igen. Det är så otroligt skönt att ha en så fin lekplats så nära!
Imorgon är det dags för babysim igen, så roligt! Vädret ser ut att bli som idag så eftermiddagen får nog spenderas på vårt favvoställe, lekplatsen! 😊
Mio 7 månader
Gud vad jag är kär i denne lille gosse! Tänk att han varit hos oss i 7 månader redan. Det känns ju iof som en evighet sen som han gjorde entré i opeln men ändå så kan jag inte förstå att han blir så stor så fort. Jag vill bara pausa tiden och ha honom såhär liten ett bra tag till men det är ju inte möjligt. Han är verkligen hur go som helst och gillar att kramas. Han riktigt klamrar sig fast och kramas tillbaka och det är så mysigt!
Favoritsysselsättningen nu är att åka runt i gåstolen och upptäcka hela huset. Rätt som det är så är han borta och då kan jag hitta honom inne på toaletten eller utanför barnrummen dit han åker och kikar lite. Han lyser verkligen upp när man pratar med honom och speciellt när Selma spexar för honom. Tänk vad bra det är med lite underhållning när mamma är tråkig.
Med maten går det sådär. Jag ammar fortfarande fullt även om vi försöker ge honom lite smakprov på gröt och annan barnmat. Än sålänge är det gröten som har gått bäst. Häromdagen fick han lite fruktpure och det var verkligen ingen höjdare, han kräktes rakt ut, så det får vi nog vänta med lite. Majskrokar var också sådär... 😊
Mina fina barn! 💕
Lördag
Veckorna går så fort helt plötsligt! För några månader sen så kändes en dag som en hel evighet! Nu har vi ju haft en rolig vecka med babysim i tisdags och i torsdags var det vårmarknad. Jag och barna gick en snabbsväng genom stan tillsammans med faster Johanna. Vädret var typiskt marknadsväder, regnigt och blåsigt. Jag vet inte om det är jag som har blivit äldre eller om marknaden har minskat för det känns inte som förr i tiden. Marknadagodiset smakar inte detsamma längre så det är väl tur att man är ute efter andra saker också. Plastpåsar, plastfilm, strumpor och mössor fick följa med hem.
Från vänster: en mössa till mig, en till Selma, en till Mio och en till lilla Julia som vi snart ska få träffa!
Helgen inleddes med ett fredagsbad för hela familjen. Ja vi fick plats i badkaret allihopa! 😂
Resten av helgen ägnas åt att lägga klinkers i garaget. Eftersom Dennis har fullt upp så får jag sysselsätta kidsen själv. Nu på förmiddagen har jag och barnen varit och grattat min farmor som fyller år imorgon. Patrik och barna skulle egentligen följt med men Saga blev förkyld så vi fick gå själva. Båda barnen somnade gott på väg hem efter kalasandet!
Vi får se vad vi hittar på resten av dagen, och morgondagen. Hoppas på ok väder så vi kan vara ute lite. Just nu ser vardagsrummet ut så här så det lockar inte jättemycket att vara här inne. 😳
Babysim
Igår var jag och Mio på premiären av de kommande veckornas babysim. Med Selma gick vi både steg 1 och 2 och hon var lite äldre när vi började. Jag tror att hon var ungefär 9 månader när vi började med henne och Mio blir ju 7 månader på måndag. Trots att han var äldst av alla barnen, iallafall dom vi pratade med, så var han nästan minst. Lille plutt! ❤️
Det var en väldigt bra grupp och flera hade barn sedan innan vilket är roligt tycker jag. Mio gillade också babysimmet och trots att han slumrade till precis när vi skulle klä av oss så höll han humöret uppe ända tills jag hade fått på honom kläder och stoppat i honom i babyskyddet efter badet. Då somnade han gott så jag kunde göra mig iordning och även prata lite med två andra mammor.
Jag tror att vi båda två ser fram emot de kommande sju tisdagarnas babysim!
Femte sjukan
Veckan innan påsk började Mio bli lite prickig. Det började med lite feber och några få prickar på kinden och på låren.
Dag två hade prickarna blivit många fler och fanns mer eller mindre på hela kroppen.
Febern höll i sig och när det bara blev värre under kvällen bestämde vi oss att åka in till akuten med honom. Som tur var så fick vi komma in på ett rum direkt och enligt läkaren som tittade på honom så var det femte sjukan, eller parvo-virus, han hade. Efter ett par timmar kunde vi åka hemåt igen.
Under torsdagen blev utslagen ännu värre och han började reagera när man tog på kroppen och verkade ha ont. Under kvällen blev utslagen så illa att hela kroppen, benen och armarna var röda eller blåa och fötter och händer svullnade. Det kändes helt enkelt inte tryggt att vara hemma längre så vi åkte i med honom igen.
Även denna gång fick vi komma in på ett rum ganska snabbt, vi väntade i bilen tills vi fick komma in på ett rum, och läkaren som tog emot oss ställde samma diagnos som innan. Vi åkte hem igen och två dagar senare var alla utslag borta! Nu är Mio immun mot denna lilla sjuka och det är bara att avvakta och se om Selma har klarat sig,
Vår!
Idag har vi verkligen haft fredagskänsla! Solen sken från morgon till kväll och ongarna har skött sig fint! 😊
Natten var dock inte så bra. Båda barnen vaknade kl 3 och Selma ville inte somna om med Dennis som hon brukar göra utan skulle absolut in till mig. Självklart så vaknade Mio samtidigt och eftersom Dennis har lite svårt att mata honom så fick jag försöka ta båda två, inte så lätt men när Selma äntligen somnat om kunde jag ta Mio och även få honom att somna om. Sammanlagt var vi vakna mellan 3-5 men som kompensation sov jag och barnen till 8! 😊
Det har fungerat bra med delade sovrum. Mio sover inne hos mig i dubbelsängen och Dennis sover på en dubbelmadrass i Mios blivande rum. De nätter som Selma vaknar kan han hämta henne så sover dom ihop där och behöver inte väcka oss. Mio brukar vakna minst en gång per natt men somnar i princip alltid om direkt så nätterna fungerar riktigt bra!
Eftersom Mio börjar rulla runt och få lite mer kraft i den lille kroppen så är det dags för honom att flytta över till en spjälsäng, innan han ramlar ur vår säng. Vi har funderat på om han ska få en egen spjälsäng eller om Selma kan få en juniorsäng och överlåta sin spjälsäng till Mio. Sagt och gjort så står det nu en liten säng i hallen och inväntar en tillhörande madrass innan Selma får premiärsova i sin nya bädd.
Igår var jag och Selma hos frisören för första gången. Målet var att få undan håret från ögonen och fixa till hennes lilla svans som bara blir längre och längre. Vi fick iallafall bort svansen men mer än så blev det inte... Vi får väl börja använda hårspännen tills håret växt såpass så det går att få bakom öronen,
Mio har fått full fart i gåstolen och kan sitta däri långa stunder. Han verkar kunna ta sig dit han vill och är oftast nöjd sålänge han har något att titta på och smaka på. Då är det bra att ha en storasyster som underhåller och kommer med spännande saker.
Vi övar för fullt på att lära gossen att sitta eftersom vi snart ska fotografera dom små. Det går fort framåt och nu kan han sitta långa stunder själv innan han välter. Fötterna ger bra balans! 😊
Två små tänder har tittat fram och han får snart lära sig att äta annat än bröstmjölk för han bits, hårt!!! 😁
Våren medför lite arbete också, vi har nästintill legat i träda här hemma under vintern. Dels för att vi inte kunna göra någonting ute men även för att vi har haft fullt upp sen Mio kom. Nu när jag känner att vi har läget under kontroll här hemma och det börjar bli varmare ute så är det bara att sätta igång. Överst på prioriteringslistan står att göra ett staket runt vår fina altan och därefter göra en stödmur mot grannen för att sedan kunna få en gräsmatta. Just nu ser trädgården ut som hej-kom-och-hjälp-mig!!
Nästa helg kommer snickaren som byggde vårt hus hit för att lägga klinkers i garaget. Garaget är det projekt vi har haft över vintern och nu är väggar och tak klara så det är bara golvet som är kvar att fixas.
I Selmas rum har vi äntligen fått upp hyllan och tavlan som legat och väntat ett tag. Det blev så fint!
I helgen ska Dennis jobba med altanen så jag och barnen ska med mormor och kolla på tranorna imorgon. Enligt uppgift finns nu 16 000 tranor på plats. Undrar vad Selma kommer tycka om att få se så "stooooor kacka"! 😊
