I lördags fick vi äntligen till det så Selma fick träffa sina kusiner Saga och Loke för första gången. Vi har velat avvakta lite pga smittorisk men nu kunde vi inte vänta längre! Både Loke 1,5 år och Saga 4 år var jätteintresserade av Selma, det var så sött! Saga såg jättenöjd ut när hon fick hålla Selma och Loke försökte ge Selma sin napp! :) 

 

Då har Selma fått uppleva sin första julafton. Är ganska säker på att hon inte märkte så stor skillnad mot hennes tidigare dagar förutom att vi knappt var hemma! Hon somnade kl 01.00 natten till julafton och vaknade vid 05.00 så få tyckte vi att det var lika bra att gå upp! Vid 10.30 var vi hos mamma och pappa och åt frukost nummer två, skinksmörgås! Därefter var jag, Dennis och Selma trötta så vi gick upp och sov 1,5 timme! När vi vaknade ville Selma öppna julklapparna så det gjorde vi och därefter åt vi julmat! Tyvärr så kunde vi inte träffa Patrik och hans familj pga av att Saga varit sjuk men det ska vi ta igen på fredag!

 

Vi var tyvärr väldigt dåliga på att dokumentera första julen men några kort tog vi. 

 

Jag är inte mycket för att baka men varje jul så gör jag marknadskarameller. De är otroligt goda och framför allt lätta att göra. Det går nog inte att misslyckas! Dessutom så går det väldigt snabbt!

 

Så här gör man:

 

6,5 dl vetemjöl

1 dl kakao

4 dl florsocker

1 msk vaniljsocker

125 g kokosfett

1 3/4 dl vatten

5 dl socker

 

Blanda vetemjöl, kakao, florsocker och vaniljsocker i en bunke. Smält kokosfett, socker och vatten i en kastrull och häll vätskan över de torra ingredienserna. Rör ihop snabbt, det stelnar fort, och häll ut smeten i en långpanna på ett bakplåtspapper. Låt smeten stelna och skär sedan i små rutor. Förvara i kylskåp.

 

 

Idag fyller Selma 3 veckor! Veckorna har gått fort, speciellt de två veckor som Dennis var hemma. Den här veckan har han jobbat och det har varit jättetomt utan honom! Selma sköter sig väldigt bra för det mesta. Hon är bara ledsen när hon är hungrig så det går alltid att trösta henne med lite mat! Hon kan ha fått hungertemperamentet från sin mamma!! :) 

 

Igår var vi på kontroll på BVC och hon väger nu 3650 g och är 52,5 cm lång. Hon har alltså redan gått upp 500 g!! Jag vill inte att tiden ska gå för fort, jag försöker verkligen njuta av varje stund med henne, vilket inte är så svårt! 

 

Navelsträngen ramlade av dag fyra. På dag femton vände hon sig från mage till rygg för första gången och hon har gjort det flera gånger. 

 

Ska försöka mig på att skriva en liten förlossningsberättelse. Det hela började när jag var på Motell Ålleberg och åt adventsbuffe i torsdags den 28:e med Empa, Emma, Carro och Marie. När vi satt och åt kände jag vid tre-fyra tillfällen att jag fick lite ont i nedre delen av magen och ryggen men vågade inte tro att det var på gång. Jag var mest rädd för att vattnet skulle gå när vi satt och åt! När jag kom hem vid halv tre la jag mig i soffan och vilade lite och kände att värken fortsatte att komma och gå. När klockan var strax efter 16.00 började jag klocka värkarna med en app som jag laddat ned för att se hur ofta och långa värkarna var (tvivlade fortfarande på att det var värkar). När Dennis åkte från Skövde vid 17.15 ringde han hem och samtidigt som han ringde fick jag en värk som gjorde ganska ont så jag sa "det blir nog lagom för nu börjar det göra ont". När Dennis kom hem ringde vi pappa som kom och hämtade Gizmo ifall det var dags! 

 

Vi fortsatte att klocka värkarna som kom med ca 6-7 minuters mellanrum. Det gjorde ont men jag tog alvedon och varvade med att ha en varm vetekudde på ryggen och på nedre delen av magen. Vid 23 (tror jag) ringde vi till förlossningen för att rådfråga med dom hur länge vi skulle stanna hemma. Jag var fortfarande rädd för att det inte var förlossningen som satt igång utan bara förvärkar. Nu kom värkarna med 4-5 minuters mellanrum och höll i sig i ca 1,5 minut. På förlossningen sa de att vi skulle stanna hemma tills jag hade tre värkar på tio minuter eller så länge vi kände oss trygga. Jag var inte direkt sugen på att sätta mig i bilen och riskera att få åka hem igen så vi stannade hemma lite till. Vid två-tiden gick jag på toa och märkte att slemproppen släppt och strax därefter gick vattnet. Då började det göra ännu mera ont så Dennis ringde förlossningen igen och vi bestämde att det var dags att åka in, nu var klockan 02.45. Resan in gick bättre än vad jag var rädd för och när vi kom in så hade jag öppnat mig fem centimeter så vi var välkomna in på en förlossningssal! 

 

Jag sa med en gång att jag ville ha EDA:n och lustgas vilket de skulle ordna med. Jag hann öppna mig till åtta-nio centimeter innan narkosläkaren kom ner och satte bedövningen. Det var en lättnad. Helt plötsligt kunde jag titta mig omkring i rummet för att se hur det såg ut och till och med prata med barnmorskan! Dennis slappnade också av såpass så att han slumrade till några gånger så jag fick sparka till honom på smalbenet för att väcka honom. När klockan var 7.00 hade barnmorskorna skiftbyte och då var jag öppen 10 cm. Det tog ytterligare lite tid innan krystvärkarna började, jag tror att klockan var runt 8.00. Därefter tog det ytterligare två timmar med krystvärkar tills hon äntligen kl 10.12 var ute! 

 

Känslan när hon äntligen var ute och vi fick höra första skriket var helt otrolig. Mycket av den känslan var nog även en lättnad över att det äntligen var över! 

 

Totalt tog alltså förlossningen ca 18 timmar och gick bra utan några komplikationer. Jag kan inte säga att jag direkt efteråt kände att det var någonting jag vill uppleva igen eller att förlossningen var en fantastisk upplevelse. Jag tror att jag var lite chockad efteråt samtidigt som hela kroppen var trött. Det som är häftigt är vilken otrolig kraft man får när krystvärkarna väl sätter in. Nu när det gått en dryg vecka kan jag väl tänka mig att Selma kan få ett syskon, Dennis har redan börjat prata om det!! 

 

Dennis var det bästa stöd man kan tänka sig under förlossningen. Han var där hela tiden och även om jag av någon oförklarlig anledning under krystvärkarna upprepade gånger sa att han inte fick gå så stannade han...hur jag nu tänkte när jag trodde att han skulle gå?!? 

 

 

I lördags testade Selma två saker för första gången. Först vågade vi oss ut i vagnen en kort sväng...och med kort menar jag väldigt kort! Gick två kvarter innan vi ville in igen för att se så hon inte frös. Det gjorde hon inte. Hon somnade så gott i vagnen! 

 

Den kom till slut! Dagen då hon äntligen bestämde sig för att komma ut. I sex dagar har vi nu haft vår dotter hos oss och jag får inte nog av henne! Förlossningen gick bra men kräver nog ett eget inlägg så jag återkommer!

 

Klockan 10.12 den 29 november är hon född. En dag innan beräknat datum. Hon vägde 3110 g och var 50 cm lång. Massa mörkt hår har hon och är helt otroligt söt!! Med facit i hand kan vi ju utnämna Dennis som segrare i 4 av 5 vad! Han var närmast både när det gällde datum och vikt. Dessutom var det en tjej och hon är mörk. Det enda jag lyckades pricka rätt var längden! Jag kan inte säga om hon är lik någon av oss men hon har definitivt Dennis näsa och mina fingrar! Vi har precis likadana pekfingernaglar!

 

Det känns som om vi börjar få lite koll på läget och det går mycket bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Hon är så snäll och är bara ledsen om hon är hungrig...vilket är med ca 3 timmars mellanrum. Övrig tid sover hon så vi sitter mest och tittar på henne och försöker sova lite varje dag så att vi orkar med nattpassen. Amningen fungerar bra men fy f-n vad ont det gör! Hoppas att det går över fort!

 

Hon ska alltså heta Selma. Vi hade pratat om det innan men jag var mer inställd på Signe men när hon väl kom ut kändes Signe inte alls rätt utan jag började kalla henne för Selma. Dennis har tyckt om Selma hela tiden så igår bestämde vi oss. Helmy kommer från Dennis mormor och Erna från min mormor.